Sydgeorgien

För bilder hänvisar jag till Instagram tills vidare

Kungspingviner! 1 november 2022

Äntligen är vi framme i underbara Sydgeorgien. Det här kan vara den bästa dagen jag haft på hela året. Vi vaknade tidigt och gick ut för att se något så otroligt magnifikt vackert. Jag kan inte beskriva landskapet så det lämnar jag åt David Attenborough. På med kajakutrustningen och precis som vi skulle hoppa i kom beskedet att vindarna tilltagit och att det inte var säkert. Istället hoppade vi i zodiaksen som tog oss till Right Whale Bay. Där myllrade det av pälssälar (kan eventuellt heta öronsälar på svenska), elefantsälar och kungspingviner. Bajslukten var inte så illa som jag trott. Vi kanske hade en bra bris. Kameran gick varm men jag slösade inte med minne. Stannade upp en stund och kollade på dessa mäktiga djur. Favoriten från morgonen är nog ändå elefantsälen och då särskilt de unga som ser ut som riktiga prinskorvar. Även på eftermiddagen var vinden för stark för kajak Då det blev en ny zodiaktur i Rosita Harbour. Djurlivet var inte lika talrika men landskapet desto mäktigare. Fick se min första Gentoo-pingvin. Vandrade upp för begskammen och fick utsikt till andra sidan ön. Halkade och föll i snön på vägen tillbaka men både jag och kameran klarade oss fint. Personalen på båten bjöd på en riktig grillfest på bakre däck med glögg! Blev 5 km på bandet på lunchen.

2 november

Efter en gungig natt kom vi fram till Salisbury Plain. Ett av världens sju underverk enligt Jonathan, expeditionsledare. När vi får internet igen ska jag ta reda på vilken lista han hänvisar till. Han lät också meddela att vi har perfect conditions vilket han hittills sagt vid varje landstigning. När man går i land vid sandstranden på Salisbury Plain ser man tusentals kungspingviner springa omkring. Väl iland och man promenerar upp på stranden över en liten ås står de i hundratusentals, närmare en miljon stycken faktiskt. Det är en otrolig syn. Spenderade ungefär 1,5-2 timmar här och gick fram och tillbaka på stranden. Tillbaka på M/S Expedition blev det en snabb vila innan lunch. På eftermiddagen tog oss besättningen till Prins Olavs hamn, men då vindarna var för starka åkte vi vidare till Possession bay. Inte heller här var vädret nådigt så vi provade Prins Olavs hamn igen. Denna gång kunde vi ta oss ut på zodiaksen för en zodiaktur. Vi kom riktigt nära den gamla valfångarstationen och ett skeppsvrak som låg i hamnen. Det var coolt att se. Till middag blev det en riktig korianderfest med sydamerikansk buffe. Filmkväll med en film av Jonathan om valhajar. Simon och Jenny dök också upp.

Kajakpremiär!

Torsdag 3 november

Precis när jag trodde att Sydgeorgien skulle bli samma samma (kungspingviner och elefantsälar) vid varenda strand överaskas vi på den här resan. Morgonens första stopp blev Sydgeorgiens enda by som jag vet om nämligen Grytviken. Här finns post, museum och en gammal valstation. Vi fick en tur i byn och guiden berättade hur valjägarna från Norge och sveruhaft det här under 1800-1900-talen. Som pricken över i:et fick vi oss en Jameson att skåla med den brittiska hjälten Ernest Shackletons grav. Självklart fanns här även kungspingviner, elefantsälar och pälssälar men det är sedan gammalt. Tillbaka på skeppet skippade jag faktiskt lunchen idag och gjorde min träning, 5 km på bandet istället. Det var två till nästa stopp i St Andrews bay så jag satt på däck i en timme och spanade efter valar och sov i en timme i loungen. Det är lätt att somna på det här skeppet för det gungar så. St Andrews bay är plats för väldens största koloni av kungspingviner. Vädret var så fint att vi fick äntligen komma ut i kajakerna. Jag och Monica var snabbast i vattnet och höll bra tempo. Efter en kvart tyckte jag att vi hittat bra kommunikation och samarbete. Vi paddlade till en närliggande strand och sen vidare mot den stora stranden i st Andrews bay. Det var både kungspingviner och elefantsälar i överflöd. Varje tjurs revir var så litet att vi fick se många fighter och och en hel del sårade tjurar. Dessutom det otroligt groteska i att se en tjur para sig med en ko. Ratiot i storlek är säkert 5:1 viktmässigt. Tre andra höjdpunkter var simmande pingviner runt oss, helt orädda giant petrels plaskande och en supercool glaciär precis bredvid pingvinkolonin. Vårrullar till middag. Mums!

Kajakdagen.

Fredag 4 november

Idag har vi paddlar kajak ska ni veta. Jonathan väckte oss klockan 06:30 på PA-systemet. Dagens första expedition var i Gold harbour och jag och Monica valde kajak framför zodiak. Vi satte också rekord i snabbast att ta oss i kajaken. Heja oss. Det som tar längst tid är att dra på sig sprayskirten, den som håller vattnet utanför båten. Gold harbour är ett av de vackraste platserna hittills med gräsmattor men framför allt en glaciär som ligger över bergets kam och sen letar sig ner som en hängglaciär mot en lagun. På stränderna trängs en stor hög med elefantsälar med kungspingvinerna. I kajakerna kom vi nära ett vattenfall. Vi såg också glaciären kalva en liten bit is. Tydligen var denna "lilla" bit i storleksordningen liten bil. Vi hade väldigt kul i kajakerna ock körde på isbitarna i vattnet och ropade "iceberg!". Det var strålande solsken. Hade visst bara packat ett par linser och valde denna dag att använda tillsammans med solglasögon. Helt perfekt. Lunchen var pizzabuffe. Framåt eftermiddagen kom vi fram till vår sista expedition här på Sydgeorgien. Vid den sydöstra spetsen ligger Cooper bay. Trots ett kajskpass på morgonen valde vi att kliva i kajakerna igen på eftermiddagen. I den här bukten finns både chinstrappingviner och macaroni. Vid macaronikolonin låg en står elefantsälstjur och vaktade i det grunda vattnet vid strandkanten. Han låg där och kokade kaffe, alltså bubblade. När vi paddlade ut genom kelpen (sjögräset) hörde vi tunga andningar bakom oss. Det var vår första elefantsäl som spanade in ifall Monica (som är styrman i vår kajak) skulle bli ett gott snack. Med de enorma ögon och näsborrar hann vi bli rädda och särskilt Monica som fått ögonkontakt. Innan middagen skulle vi åkt på en skeppskryssning i Drygalskifjorden men då ett vädersystem med kastvindar upp emot 100 kt (51 m/s) kommit ikapp oss blev det inte av. Istället gav vi oss ut på öppet hav mot Antarktis. Detta vädersystem är tätt följt av ett annat så kommer att bli en bumpy ride. Till middag åt jag endast förrätt innan illamåendet kom ikapp mig