Bajawa och Bena, Flores: Dag 5
Såhär långt spenderar vi mycket tid på bussen för att ta oss emot slutmålet Labuan Bajo och Komodo. Faktum är att jag redan är i Labuan Bajo när jag skriver detta, men ni kommer att få en uppdatering från Ruteng också innan jag kommer ikapp mig själv hit, där jag är just nu. Bilder att ta hand om och nya vänner att socialisera med. Min rumskamrat Nicola är precis allt jag kunnat önska mig. Hon är bara så bra på alla sätt och vis. Hon låter mig till och med hjälpa henne med kameran utan knorr.
Vi lämnade Bajawa på morgonen, 8:30 och begav oss till Bena. En traditionell by med trähus och som vår guide säger “Bob Marley hair roof”. Han tycker tydligen att taken ser ut som rastaflätor. Döm sjäva! Här kor nio klaner som är både kristna och spirituella. Djuroffer förekommer och gravplatsen är mitt i byn. Varje klan har en matriark och en manlig motsvarighet. Detta symboliseras genom figurer på taken samt i mitten ovanpå gravarna. Ett hus symboliserar kvinna och en docka symboliserar en man .
Bussresan fortsätter vidare till en spritfabrik där de tillverkar den där Arrakspriten. Och här lyssnade jag faktiskt på råd jag fått innan. Smakade inte en droppe sprit. Vi fick lära oss om hur de bränner det och hur frukten ser ut som de gör spriten av.
sist men inte minst lite slumpmässiga bilder längs med bussfärden. Apropå bussfärden är det rätt häftigt att var på ett sådant här ställe där inte turister kommer så ofta och där familjer bor så nära vägen. Barnen vinkar och ler och springer nästan efter vår buss. Vi förstår att vi är exotiska här även om vi besöker de “turistiga” platserna är det knappast så att befolkningen är lika van vid den vita personen som i många delar av Thailand. Ja, Flores är sannerligen något annat än Bali på det viset. Jag blir upprymd och glad av ungarnas glada tillrop.
